Det har varit mycket prat om presenter i det här hushållet den senaste tiden. Det började med att jag gav Petra en present, som hon kanske inte uppskattade så mycket just då. Men hon har erkänt att så här i efterhand så tyckte hon faktiskt att det var roligt, även om hon ser lite stel ut idag. Hon fick nämligen ett "prova på kort" på ett pass body pump, genialiskt enligt mig själv...
Men så finns det de där presenterna som är lite mer än så, jag fick en sån i fredags av Eskil. Jag har i flera veckor vetat att det väntat nåt på mig, men tillfället skulle vara rätt. Jag har som vanligt varit nyfiken och fått reda på att det var en teknisk pryl (inte helt otippat med tanke på vem den var ifrån). Men nu har jag alltså fått den, det var en digital fotoram, med en massa härliga bilder på allt vi nu har lyckats hitta på so far. Inte nog med det, ramen har en alldeles egen mail-adress och är uppkopplad mot mitt bredband. Så oavsett om Eskil är i Uppsala, Lund eller Kosovo så kan han hela tiden förse mig med nya bilder Vissa roliga så att jag börjar skratta rakt ut (ibland på bekostnad av andra), andra så fina så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Som sammanfattning kan jag väl säga att det var en riktigt bra present, redan från början. Kan dela med mig lite här av vad som dykt upp...

På Mustasch konsert

Uppladdning inför Tjejmilen


I mål...


Hmm, ja, kärlek...


Och så var det visst lillebror, eller?


Kalas!


På Cosmonova, innan jag blev åksjuk...


Utsikt...


I say no more...

Det har varit bal...

Den här helgen har spenderats i Lund, och som vanligt har vi varit sociala som få. Började med sushi i Malmö tillsammans med Daniel och Hanna. Trevlig och lugn kväll fylld med god mat och trevligt folk.
På lördag morgon så var det dags för brunch hos Daniel och Therese, en helt otrolig sådan! Massa gott fika och mat. Mätta och belåtna kunde vi ta oss för det som komma skulle, balen! Den som var anledningen till att vi var i Lund den här helgen. Annika kom och ryckte in som frisör, hon gjorde ett riktigt bra jobb måste jag säga. Champagne innan avfärd hos Fredrik och Linn, sen bar det iväg. Började med det obligatoriska varvet då det skulle hälsas, på alla! (drygt 100 pers) sen var det mer god mat, drinkar och massa dans. Trots de farhågor som flera hade innan kalaset så var det en riktigt rolig kväll enligt alla...

Semester efter semestern...

Jag har kommit igång och jobba igen efter min lilla semester på dryga sex veckor. Jag jobbar så pass mycket så jag går runt men inte mer än att jag hinner vara ledig och vila upp mig där emellan. Så efter att ha slitit två dagar förra veckan så var det dags för lite välförtjänt semester. Så jag packade väskan, mötte upp daten på centralen i Stockholm och checkade sen in på ett Scandic. Personalpris är bra grejer... Fredagens program bestod av opera, Boheme, något som jag kan rekommendera starkt! Det var underbart bra, och med dagens teknik (textmaskin i taket) så fattade vi alla detaljer fast de sjöng på italienska. Efter det dracks det findrinkar på de fina ställena i Stockholmsnatten. Tack vare kontakter så blev det en pinsamt billig men lång kväll.
Lördagen spenderades till stor del på kaféet i Rosendals trädgård, det fanns fler planer för dagen men de regnade inne. Men eftersom vi var på semester så gjorde det absolut ingenting. Middag och ytterligare en drink eller två avslutade lördagen.
Sista dagen med semester tillbringades på naturhistoriska, bland annat såg vi en 3D film på Cosmonova, som resulterade i att jag blev illamående. Jädrans fiskar som simmade runt huvudet på mig hela tiden...! Trots det så var det en fantastisk semester med mysigt sällskap.
Denna vecka jobbar jag inte mindre än tre dagar! Vilket så klart innebär semester även denna helg, på fredag bär det av till Lund. Den här gången packar jag balklänningen...

Målet är nått!

Så sitter jag då här, med lite ömma vader och en stel rygg. Och det är inte för att jag blivit gammal jag lider av dessa bekymmer, det är för att vi äntligen har sprungit den där milen som det har laddats så för. I söndags gick startskottet för årets tjejmil, jag blev en aning skeptisk när jag insåg hur mycket folk det var där. Men väl iväg så var det bara jag själv som gällde, sprang ganska precis som jag ville hela vägen. Och det var precis vad jag gjorde, sprang hela milen utan att gå ett enda steg. Bara det känns bra, tiden blev jag också nöjd med, runt 1.06 tror jag att det blev innan det var klart. Konstaterade att det är ju faktiskt nån stackare som blir sist en sån här gång, men det var då ingen i mitt lag. Vi var alla väldigt duktiga och nöjda med att ha gjort det, och det lät inte som en omöjlighet att vi kommer att göra om det. Även om det inte lät så innan loppet, men det är svårt att inte gilla det då vi var klar och insåg att vi faktiskt klarade det, med beröm godkänt!