Julklappar och marmelad...

Så har då det mesta av julen passerat det enda som återstår nu är den obligatoriska mellandagsrean. Årets stora samtalsämne är inte helt otippat den väldigt gröna julen som varit. Inte en skymt av snö och plusgraderna fortsätter att ramla in. Trots detta så blev det en väldigt bra jul och det verkar som om jag skött mig rätt bra i år också om man ser til mängden julklappar. Juldagen firades i numera vanlig ordning på O´learys tillsammans med Marmeladorketsern och samma mängd blåmärken på benet återfinner sig även detta år, men det får det vara värt. Att få skrika oh ah marmelad med mina tjejer har helt klart sina fördelar coh lite ömma kroppsdelar får man helt enkelt leva med. Så jag säger bara Oh ah grymt!

En del av mycket...

Första dagarna hemma har klarats av galant. Mycket mys har det blivit men det bästa är allt mys som finns kvar på schemat innan det mindre roliga skolschemat tar över igen. En spontan utekväll med Madde å Katarina rivstartade, eller ja det var tänkt som en rivstart men det blev rätt lugnt men ack så gött att va med dem igen. Den enda egentliga actionen var att rädda lillebror från Mark Twain (jag å Dennis tyckte iaf att en räddning var nödvändig). På tal om rädda lillebror så behövde han det definitivt det idag, med ambulans och allt. En krasch ställde till det men inget allvarligt, förutom en natt på sjukhuset.
Julstämningen börjar också att infinna sig. Tror jag nånstans på vägen hit tog med mig några minusgrader hit, för nu är det lagomt kallt och snön vräker ner (ibland iaf) Imorrn blir det till att koka knäck, får se om humöret håller i sig eller byts ut till frustration när det nedrans formarna bara tippar på plåten...

Slutspurten...

Åker hem på fredag. Nu när det närmar sig med stormsteg så längtar jag mer och mer. Tre veckor i Östersund, så länge har jag inte vart där sen jag flyttade söderut. Kan va ett tecken på att jag trivs väldigt bra här men det är alltid skönt att komma hem, för jag kallar det ju ändå hemma fortfarande. Men hemresan har känts vara på gång länge och så idag slog Ejan mig i huvudet, inte bokstavligen kanske men ändå, det är julafton nästa vecka! Det har jag nog inte riktigt fattat än, måste vara plusgraderna och fel typ av nederbörd som ställt till det i huvudet på mig. Men så är det alltså, bara att gilla läget gissar jag. Men innan dess ska det hinnas med 14 timmar föreläsning om ljus, en analys av det trevliga tv-programmet Plus samt den sista jobbkvällen på Kåren, nånsin. Och ska jag sluta kan jag ju lika gärna göra det med stil och jobba bartömningen, ni som kan, stanna hemma! Jag kommer att ha att göra så det räcker ändå...

Grymt!

Det som tidigare var en av få skivor som jag å Anders varit överens om är bra, och därför spelats flitigt då tillfälle getts är numera något helt annat. Lisa Miskovsky som i alla fall jag uppfattat som en artist med sköna låtar som passar de flesta tillfällen visade på gårdagens konsert att hon är en tjej som verkligen vet hur man rockar. Härligt ös rakt igenom... Det enda som är värt att klaga lite på är att sitta ner på en konsert inte är det ultimata då det är sån fart på scenen. Men annars var varenda sekund hur bra som helst igår. Så nu röstar jag för att Lisa Miskovsky ska till yran nästa år så att jag har en bra anledning att gå även då...