Det drar ihop sig...

... mot slutet av den här kursen. Har ju hunnit med att bli både datanörd och en hejare på springband. Vem hade trott det då man sprang på mig på en av Östersunds gator i somras? Och det är även dit jag ska återvända efter den här intensiva veckan. Ska bli kul att komma hem och krama om de som finns kvar där uppe bland älgar och Storsjöodjur, men jag lovar att komma tillbaka, kan ju inte vara härifrån för länge heller. Hemska tanke, man kan ju missa nåt...

Jag, just nu

Det påstås att livet som student ska vara lugnt och fridfullt, en väldigt dyr semester kallat bland många. Men trots denna så kallade semester är jag ständigt på språng. Eller det går i perioder då det springs som aldrig förr. Och det är mitt i en sån jag befinner mig nu, kan vara därför jag reflekterar över det. Då det enda jag vill är att ligga i soffan å titta på tv men då har jag istället hunnit med tvätt, plugga, föreläsning, radiomöte, lite mer plugg och innan det här är klart ska jag ha bakat en tårta också, det är vad jag hunnit med idag så veckan ska jag nog inte ens gå in på... Kalla det dålig planering eller vad du vill, men det är mycket nu. Men det här är absolut inte ett klagomål bara en uppdatering om vad som händer i mitt liv just nu... Och det bästa av allt, imorrn kommer mina blonda tjejer hit...

Det är de små sakerna som gör det

Eller vad sägs om en tablettask i lådan med den nya digitalkameran? Eller ett förlåt på kylskåpet för disken som inte hanns med? Och sist men absolut inte minst, det handskrivna brevet som kom med posten...

Tankar om Boo.com

Tre unga svenskar vill att deras företag ska bli stort, större än något annat företag inom samma bransch, de vill att deras företag ska bli det största Internet företaget någonsin. De tre unga svenskarna har visionen om vad de vill uppnå, det ska säljas kläder via nätet, det är det hippaste och coolaste man kan göra just då, just 1999. Planen är klar, de ska bli störst helt enkelt. Men det är också det enda som är klart, men med en otrolig övertalningsförmåga lyckas de få några världsledande företag att satsa miljontals kronor i ett företag som helt saknar struktur och som inte helt oväntat kommer att gå käpprätt åt skogen innan det ens hinner komma igång. Kan inte låta bli att slås av tanken, hur dumma människor finns det egentligen? Men jag vet också att så länge man tror på sin produkt kan man komma långt här i världen, att sen bubblan spricker kanske är smällar man får ta. Dessa tre unga svenskar trodde, vågade och chansade och det ska de på något vis ha en eloge för. För helt uppenbart så drabbade det hela ingen fattig och de kan stolt säga att de provade, men jag hoppas verkligen att de lärde sig något så att de inte gör det igen. Och kanske kan boken Boo.com få fler människor att tänka efter före. Få fler att tänka, hur dumma människor finns det egentligen? För just såna här drömmar ska man nog hålla för sig själv tills man har en riktig plan på hur den ska genomföras, spontanitet kanske inte alltid är det bästa. För bevisligen, bubblan kan spricka...

Ännu en aha-upplevelse

Efter att ha suttit och virvlat runt här ett tag nu har jag just insett att saker som jag varit lite irriterad över vad gäller den här bloggen kan jag faktiskt ändra på själv. Som att det enbart varit folk med egen blogg som kunnat kommentera men inte nu längre, för det har jag fixat sörru! Så nu kan vem som helst skriva vad dom vill till mig. ( Ja det var en uppmaning!)

Saknar P3

Efter att i ett helt år ha sprungit runt som en galning på ett hotell och bäddat sängar och skrubbat alla skrymslen och vrår lär man sig att hitta sina höjdpunkter ändå på dagarna. Jag hittade i stort sett alla mina höjdpunkter med hjälp av P3. Det första som hände varje gång jag kom in i ett nytt rum var att knäppa igång radion, sen kunde man hoppa runt där i takt till musiken eller känna sig allmänt fånig då man skrattat högt för sig själv. Men det är tyvärr inget som händer längre, jag kan ju inte direkt lyssna på radio på föreläsningarna och då jag är hemma gör jag alldeles för mycket annat för att jag ska ta till mig vad som pratas. Och det ger mig dåligt samvete för jag vet hur mycket bra jag missar, även studentlivet har sina baksidor med andra ord.

Kanske ändå

Har kanske inte varit så hopplös på det här med datorer som jag en gång befarat. Efter en veckas intensivt knappande måste jag ju erkänna att det är kul och att det går fort att lära sig om intresset finns där. Ska en gång för alla bevisa för min bror att jag kan själv!

Ny plats med gamla människor

Har haft en härlig helg med en av mina bästa vänner (Ellinor) från hemma här. Lite märkligt blir det då man blandar gammalt med nytt. Samma galenskaper som alltid men i en miljö som man inte är riktigt van vid. Men det är väl så det ska va med att flytta iväg och se sig omkring, för om ett par år är det väl Jönköping som är hemma medan Östersund är platsen där man möter alla från det som var då. Och det är just det som jag tycker känns så konstigt, förmodligen är det sista gången som jag bott i samma stad som alla jag tycker så himla mycket om där uppe i norr, medan det här bara är början. Så vad vi än hittar på i framtiden kommer det att vara på okänd mark för åtminstone någon av oss. För även om jag kanske återvänder till Östersund så är det ju garanterat någon som inte kommer att göra det. Men så är det väl också det som kallas livet...