Bästa julklappen nånsin...

Regnig vardag är sällan uppmuntrande och rolig, men efter min underbara vecka i Prag är det ännu mer trist. Fast det kanske det hade varit oavsett väderleken här hemma, det är svårt att mäta sig med allt jag och Anders lyckades hitta på och se. Vi anlände på onsdag eftermiddag efter en natt på en buss och en mindre sväng med flygplanet, så den dagen ägnades åt att sova middag på vårt fina hotell och sen försöka hitta oss nåt att äta.
På torsdagen började äventyret ordentligt, det var iallafall vad Miroslav (vår alldeles egna svensktalande guide) såg till. En snabb visning av det bästa av Prag stod på hans schema, och snabb var ordet. Fick gå en runda till själva dagen efter för att kolla ordentligt. Men de flesta av våra "måsten" lyckades vi nog ändå klara av att se under veckan; domkyrkan, kruttornet, karlsbron, bergbanan (fast vi inte fick åka den pga reparation), judiska kyrkogården, astronomiska klockan samt Kafkas bostad plus en hel del annat.
En hel dag ägnades helt otippat på zoo, men det var det värt. Många djur såg vi och en del tropiska regn upplevdes, det satsades alltså hårt på autentiska miljöer där, innan det var klart hade vi bråttom för att hinna med nästa punkt på schemat för den dagen.
Vi hann även med att gå vilse, och det var innan vi kom fram till spegellabyrinten som var vårt mål för den dagen, och fick på det viset se väldigt mycket av Prags utkant. En och annan öl slank förstås ner under veckan och fotbollen följdes på storbilds tv med tusentals andra på det stora torget, många blågula bytte dock till civil klädsel under matchens gång. Och om allt detta inte var bra nog så hade vi en strålande sol (på gränsen till för het ibland) över oss och att komma hem och jobba har aldrig känts mindre lockande.

Nya galenskaper med gamla galningar...

Planen ha funnits sen länge, den har ändrats lite under vägen men målet har varit detsamma. Att jag och två av mina blondiner skulle agera hejaklack under årets upplaga av stockholm marathon, några av våra nära och kära (Babban å Pöjkan) fanns på plats för att springa, denna enorma runda på 4,2 mil, tillsammans med 17tusen andra. Vi var tre, som skrek på alla kända och okända människor, med tryckta tröjor och skramlande marackas spred vi glädje till alla förbipasserande medan de som fanns i närheten, inte befann sig i närheten under en alltför lång stund. Men vi hade kul och det var för löparnas skull vi fanns på plats, så strunt i de med klena öron. Lyckan var gjord då vi såg alla vi skulle på bägge varven plus deras målgång, att sen andra kände igen oss från första varvet och kom och klappade om oss på det andra det ser vi bara som en bonus... Annars tillbringades helgen i Uppsala, med bl.a. tentafest, med både tidig och sen hemgång, en cykeltur i rondellerna (precis som man ska göra mamma), en hel del skräpmat och struntprat, en och annan öl och ett igenkännande hemifrån på krogen där schlagergolvet gästades en stund av självaste Pagrotsky. Nu sitter jag hemma i Jönköping igen och väntar på sambon och kommande äventyr...