Bildbevis...

En bra bit ovanför havsnivån...

Den tålmodige skidläraren...

Ganska nöjd...

Jätte...

Billy...

Mitt försök till offpiståkning gick sådär...

Skidreklam...

Vila efter traskande i djupsnö...

Påsklov...

Så har jag lagt ännu ett påsklov till handlingarna. Om jag tänker efter så är det nog det sista påslovet jag haft, det är ju bara som skolbarn man har lov och jag är ju snart klar med det...
Hur som helst så har det varit en kanonpåsk! Vädret har varit på topp i stort sett alla dagar och aktiviteterna har duggat tätt. Har hunnit med både en och två fikatillfällen med Ejan, och fram för allt hann vi med en massa struntprat. Jag har för första gången på väldigt många år provat mig på att åka utförs, och ska det göras så ska det ju göras ordentligt, så jag slog till på backarna i Åre. Men tack vare en tålmodig skidlärare och avsaknad av vett så gick det alldeles utmärkt. Återkommer med bildbevis från detta äventyr när jag fått dem i min ägo...
På påskafton så bar det traditionsenligt iväg till Blåkulla, som det här året låg närmare än väntat, Pumpmakargränd.
Annars så var det allmänt uteliv som gällde, med täckbyxor och mössa i högsta beredskap. Och vi var inte ensamma om att komma på att en sån dag spenderas i Badhusparken, det blev lugnare att spendera den i Nor. Egentligen så tror jag att hela detta lov sammanfattas som allra bäst i bilder...

Hardcore Superstar å feltolkningar...

Jag och nya sambon letade oss ner på Kåren igår (det var väldigt längesen jag var där sist). Först satt vi här i soffan å drack öl och surrade strunt, det senaste är lite av vår paradgren. Målet med kvällen var som sagt Kåren, och där väntade Hardcore Superstar på oss, det kan hända att det var vi som väntade på dom också. Men det var det värt, för det har vart alldeles för lite rocknroll i den här stan. Nu fick vi oss en rejäl dos, vi var så klart längst fram och trängdes och kände hur byxbenen fladdrade av ljudet.Det var bra musik som levererades och sen var de fina att kolla på också...





Annars så kan jag kanske erkänna att jag stod för kvällens fel. Det var en pojke som vågade sig fram och hoppades på lycka, men det var jag snabb att sätta stopp för. Han kom fram och frågade hur det var, jag svarade att det var bra. Då sa han att han skulle ut å röka och undrade om vi skulle vara kvar där sen. Varpå jag svarade, nej jag vet inte det men lycka till... Jag trodde nämligen han sagt att han skulle ut å ragga och att jag skulle vara nån form av plan B för honom, så jag fattade inte varför han talade om detta för mig. Sambon hade i alla fall ohyggligt roligt åt detta och jag kände att det var dags att gå hem.

Träningsmarodörer...

Det är de små sakerna som gör det. I det här fallet är det de små sakerna som irriterar mig, och då är det helt främmande personer jag pratar om. Droppen kom igår när vi var på spinning. Visst, det är upp till var och en att göra så mycket de vill och orkar, men vissa borde ha stannat hemma. Två cyklar bort satt det nämligen en tjej som var fullt upptagen med allt annat utom att trampa, bland annat så var det ett frenetiskt sms:ande. Telefonen ringde till och med en gång, men då hade hon i alla fall vett att inte svara. Nästa gång jag kollade åt hennes håll, då satt hon med ena benet på styret. WHAT?!? Kanske att hon borde satsa på nåt som är mer av hennes intresse än spinning, som uppenbarligen var helt ointressant. Och jag kunde så klart inte låta bli att irritera mig på henne under hela passet, kanske fick hon mig att trampa lite extra. I så fall är hon välkommen tillbaka även nästa gång, om inte så får hon sitta så att jag inte ser henne...
Och så har jag lite löst räknat kommit fram till att det återstår drygt 60 träningstillfällen innan det är dags för tjejmilen...