Från koja till slott...

Det verkar aldrig ta slut på nya projekt i det här huset, det som jag en gång trodde enbart skulle bli studentkorridorer några våningar ner verkar hela tiden komma med nya vändningar för så vitt jag vet är korridoren klar, men inte är det tystare i huset för det. Igår hade jag varken tv eller internet, idag har jag ingen värme och det stinker asfalt, (de gör om uteplatsen och täcker den i svart, rykande afsalt) jag vet aldrig om jag kommer att ha vatten i kranen så jag kan ducsha eller borsta tänderna. Igår när jag kom ner saknades en femtio centimeter tjock yttervägg i betong och visade ett stort gapande hål. Det är inte konstigt att det låter i det här huset, men jag kan tycka att det börjar räcka nu...

I syfte att väcka avundsjuka...

Måste erkänna att jag kommit av mig lite vad gäller att uppdatera här, och det beror nog mest på ren och skär lathet. Men nu är det dags för en skärpning för jag har saker att rapportera om. Jag har ju varit på semester för sjutton, levt efter ledorden "turist javisst" som aldrig förr. Jag och mannen min stydrde kosan mot värmen och turistattraktionerna i Rom förra veckan och är nu hemkomna med ett nöjt leende på läpparna. Det har varit härliga men en aning hektiska dagar, snudd på pensionärsvarning på oss. Vi har gått upp tidigt och varit hemma tidigt, och däremellan kutat runt och sett stora gamla saker, som colosseum, pantheon, sixtinska kapellet, peterskyran och fontana de trevi, bara för att ha nämnt några. Energi har vi fått genom att äta pasta, pizza och en hel del glass som det finns i överflöd av i detta land. Och så har vi klart njutit av värmen, för i Rom strålade solen som aldrig förr och vi har fått ny färg på oss, i alla fall på armar och ansikte...