Skola, sol och picknick...

Enligt en kär kollega på jobbet så är tydligen ett av mina mest frekventa uttryck "det är mycket nu", och sen hon påpekade detta så använder jag det i hennes närvaro i både tid och otid. Men just den här veckan kan jag säga det och verkligen mena det. Jag har en hel del skola att ta tag i, och jag måste ge mig själv en klapp på axeln för att jag verkligen gjort det också. Det är en strålande sol därute som pockar på uppmärksamhet, och får det, men där emellan så är det böckerna som gäller. Eller att sitta vid datorn å traggla på ett arbete om EU, som om inte det är komplicerat nog annars så ska detta vara på spanska.
Men den där tiden i solen, det är den som motiverar till att plugga effektivt tiden jag håller mig inne.
Har hunnit med två picknickar(?) med tjejerna i veckan. Har varit riktigt mysigt att umgås utan stress eller annat på gång. Har mest legat på en varsinn filt, surrat strunt och beklagat oss över värmen eller kylan som kommer med vindarna ibland. Idag slog vi dock på stort och köpte grillar och fixade oss en riktigt trevlig lunch.
Och nu är det en dag till med plugg innan jag tar helg, ska hinna med en utgång, spränga min första mil nånsin och vad mer som kan tänkas hända här. Sen bär det äntligen av till Uppsala för välförtjänt firande med mina änglar där. Första gången sen jul som vi träffas så många så det är ju på tiden. Men som sammanfattning, det är mycket nu...

När guldet kom till stan...

Det har varit en del grabbkvällar här de senaste dagarna. Grabbkvällar i den bemärkelsen att vi har druckit öl, sett på hockey och så vidare. Det enda som talar mot att det skulle vart grabbkvällar är att vi vid bägge tillfällen bara vart tjejer här.
Igår var entusiasmen dock inte så stor, snarare ganska avslagen. Vi hejjade på HV så att det skulle bli ett slut på det här för den här säsongen, det har vart lite utdraget. Och som det nu blev så vann just HV. Vilket resulterade i att den här stan blev som tokig, minst sagt. När vi kom utanför dörren så tutade bilar så vi knappt hörde vad vi tänkte, och jag ringde mamma så hon kunde få höra hur det låter när hennes HV vinner. Att ta sig till sig från punkt A till punkt B var i stort sett omöjligt för det var så mycket folk. Frågan är hur många som egentligen följt hockeyn, eller bara såg en chans till att vara ute å röja. Jag tror att merparten tillhör det senare.
Men som sammanfattning, det var helt galet...

Det trodde ni inte va?!?

Även jag kan vara huslig, och nu finns det bevis för det...

Kort å koncist...

Med risk för att låta gammal så kommer jag nu att säga: tiden går sjukt snabbt för tillfället. Har precis avverkat ännu en helg i Lund, även den här gången så var det väldigt mycket att vara social som gällde. Bjudna på middag på fredagen, av det mer avancerade slaget. Kocken hade börjar förberedelserna helgen innan, så att allt skulle hinnas med till den aktuella dagen. My God! Kontrade med att bjuda lillebror å Therese på middag, jag kanske inte kan ta på mig äran för så mycket av själva maten, men jag var ett bra sällskap. Har briljerat med att kunna namnet på inte mindre än två blommor i botaniska trädgården och sist men inte minst, spelat en del guitar hero. Nu är det dock plugg, träning och jobb som gäller fram till nästa utflyckt. Då bär det av till Uppsala för att fira Valborg å dricka champaaansj.

Snor och golden vajp...

Nu äntligen verkar snoret lätta, snoret som har legat som en tät dimma i nästan en veckas tid. Jag ropar inte hej än men jag lever på hoppet.
Jag å sambon var på bio i måndags, såg no country for old men, en annorlunda film men som ändå var väldigt bra. Inte alls vad jag trodde att den skulle vara men som sagt, ändå bra. Och som om inte det vore nog så fick vi fribiljetter till en annan film idag 21, så det är väl bara att pallra sig iväg igen. Jobbigt att vara sån där golden vajp (v.i.p.)
Började en ny kurs igår, som för övrigt är den sista som jag kommer att börja mycket länge, om inte någonsin. Filmen i samhället, läraren är kanske den största filmnörden jag mött, men jag tror att det kommer att bli en rolig kurs. Och förhoppningsvis inte alltför jobbig att genomföra.
Annars har jag haft något av en akut hemlängtan, eller mest till mina tjejer som jag inte hann träffa under påsken. Men valborg närmar sig så jag ska nog klara mig. Att jag igår blev erbjuden att jobba hemma i sommar känns därför lite extra surt eftersom jag lovat att jobba här fram till den 20 juli. Så det var bara att säga, tack men nej tack. Fast det handlar ju bara om några veckor till, som kommer att gå snabbt eftersom det kommer att vara så fantastiskt väder, sen kommer även jag att vara med i gemenskapen igen...
Och sen ligger framtiden där, som ett vitt oskrivet blad... Wonderful?!?