Tankar om Boo.com

Tre unga svenskar vill att deras företag ska bli stort, större än något annat företag inom samma bransch, de vill att deras företag ska bli det största Internet företaget någonsin. De tre unga svenskarna har visionen om vad de vill uppnå, det ska säljas kläder via nätet, det är det hippaste och coolaste man kan göra just då, just 1999. Planen är klar, de ska bli störst helt enkelt. Men det är också det enda som är klart, men med en otrolig övertalningsförmåga lyckas de få några världsledande företag att satsa miljontals kronor i ett företag som helt saknar struktur och som inte helt oväntat kommer att gå käpprätt åt skogen innan det ens hinner komma igång. Kan inte låta bli att slås av tanken, hur dumma människor finns det egentligen? Men jag vet också att så länge man tror på sin produkt kan man komma långt här i världen, att sen bubblan spricker kanske är smällar man får ta. Dessa tre unga svenskar trodde, vågade och chansade och det ska de på något vis ha en eloge för. För helt uppenbart så drabbade det hela ingen fattig och de kan stolt säga att de provade, men jag hoppas verkligen att de lärde sig något så att de inte gör det igen. Och kanske kan boken Boo.com få fler människor att tänka efter före. Få fler att tänka, hur dumma människor finns det egentligen? För just såna här drömmar ska man nog hålla för sig själv tills man har en riktig plan på hur den ska genomföras, spontanitet kanske inte alltid är det bästa. För bevisligen, bubblan kan spricka...