Snor och golden vajp...
Nu äntligen verkar snoret lätta, snoret som har legat som en tät dimma i nästan en veckas tid. Jag ropar inte hej än men jag lever på hoppet.
Jag å sambon var på bio i måndags, såg no country for old men, en annorlunda film men som ändå var väldigt bra. Inte alls vad jag trodde att den skulle vara men som sagt, ändå bra. Och som om inte det vore nog så fick vi fribiljetter till en annan film idag 21, så det är väl bara att pallra sig iväg igen. Jobbigt att vara sån där golden vajp (v.i.p.)
Började en ny kurs igår, som för övrigt är den sista som jag kommer att börja mycket länge, om inte någonsin. Filmen i samhället, läraren är kanske den största filmnörden jag mött, men jag tror att det kommer att bli en rolig kurs. Och förhoppningsvis inte alltför jobbig att genomföra.
Annars har jag haft något av en akut hemlängtan, eller mest till mina tjejer som jag inte hann träffa under påsken. Men valborg närmar sig så jag ska nog klara mig. Att jag igår blev erbjuden att jobba hemma i sommar känns därför lite extra surt eftersom jag lovat att jobba här fram till den 20 juli. Så det var bara att säga, tack men nej tack. Fast det handlar ju bara om några veckor till, som kommer att gå snabbt eftersom det kommer att vara så fantastiskt väder, sen kommer även jag att vara med i gemenskapen igen...
Och sen ligger framtiden där, som ett vitt oskrivet blad... Wonderful?!?
Jag å sambon var på bio i måndags, såg no country for old men, en annorlunda film men som ändå var väldigt bra. Inte alls vad jag trodde att den skulle vara men som sagt, ändå bra. Och som om inte det vore nog så fick vi fribiljetter till en annan film idag 21, så det är väl bara att pallra sig iväg igen. Jobbigt att vara sån där golden vajp (v.i.p.)
Började en ny kurs igår, som för övrigt är den sista som jag kommer att börja mycket länge, om inte någonsin. Filmen i samhället, läraren är kanske den största filmnörden jag mött, men jag tror att det kommer att bli en rolig kurs. Och förhoppningsvis inte alltför jobbig att genomföra.
Annars har jag haft något av en akut hemlängtan, eller mest till mina tjejer som jag inte hann träffa under påsken. Men valborg närmar sig så jag ska nog klara mig. Att jag igår blev erbjuden att jobba hemma i sommar känns därför lite extra surt eftersom jag lovat att jobba här fram till den 20 juli. Så det var bara att säga, tack men nej tack. Fast det handlar ju bara om några veckor till, som kommer att gå snabbt eftersom det kommer att vara så fantastiskt väder, sen kommer även jag att vara med i gemenskapen igen...
Och sen ligger framtiden där, som ett vitt oskrivet blad... Wonderful?!?
posted by Caroline at 10:57
3 Comments:
Din toka... tackat nej till arbete i norr? Kom hem till oss... Men jag förstår att det inte är så lätt. Vi får försöka ha lite kvalitetstid då vi väl ses istället. =) Puss min sötnos!
jag visste att du skulle få erbjudande, ett skrattretande erbjudande från östersund. fnys,. men jag förstår att du tog det i köping. is i magen är inte det lättaste att ha... men om tiden fortsätter att gå så fort som den gör nu, så ses vi väldigt väldigt snart!! längtar dej!! kattkramar
nej, vännen!!! skit i jobbet i könköping å kom hem till oss!!! de ju i ösd de händer, visste du inte de?;-) snart kommer du!! längtar! sen har vi ju vårt projekt i augusti också...suck å stön!!! puss
Skicka en kommentar
<< Home