Konstateranden...

Sen sist jag skrev har det hänt en hel del, och det beror inte på att det var särskilt längesen jag uppdaterade. Det beror snarare på att jag och Anders har bestämt oss för att dela på vårt boende, vilket innebär en hel del. Det är tråkigt men det är inget jag tänker skriva nån längre roman om här.
Som det är nu så finns det dock inget som hindrar oss från att hitta på ett och annat. Som igår, då var vi på hockey. Jag såg en match live för första gången i mitt, vilket resulterade i att jag pratade så mycket att jag missade de tre första målen, men det blev fler (tyvärr). Mitt stackars Luleå åkte på storspö, så vi tio fans som befann oss bland de tusentals andra märktes knappt alls. Men vi fanns där, och vi hoppades. När Luleå gjorde sitt andra och sista mål så råkade jag skrika ut min glädje lite väl högt, en ond man framför oss såg ut som om han tänkte puckla på mig. Vilket fick mig att vilja skrika ännu lite högre men jag gjorde det inte. Och jag fegade ur på att ha på mig halsduken, skämmes!