Jobb, jobb å jobb...

Just nu är det mest jobb som gäller, både som glad och trevlig på Scandic och som en nörd framför datorn (som inte alltid är glad och trevlig). Det som görs framför datorn handlar mest om måsten, måste komma nån vart med mitt projekt, och när jag väl tar tag i det så går överraskande bra, så än så länge lever jag med hoppet om att jag ligger bra till.
Jobbandet på Scandic är oftast skoj, även om det tar emot ibland när väckarklockan ringer före tuppen ens tänkt tanken på att vakna. Framförallt så behövs det jobbet, mest för att slippa skulder som man drar på sig från csn och för att jag ska ta mig levande igenom mina impulser.
Jag och en kompanjon ( som vi kan kalla henne ) gjorde en deal, ingen shopping före Uppsala, vi slår på stort där istället. Jo tjena! Allt var frid och fröjd tills för nån dag sen, jag blev i akut behov av skor. Tog med mig mannen min mot A6, hade en nära döden upplevelse när min kära cykel tappade styret och jag flög över bord, tur att farten inte var särskilt hög. Släpade hem eländet igen, tog bussen till A6 istället. Helt plötsligt handlade min shopping om att jag behövde bli glad igen (cykeln var ju elak), resultatet av det var att jag kom en hel del fattigare men fortfarande utan skorna som en gång var mitt mål. Och shoppingen i Uppsala kvarstår ännu, trots både mitt och kompanjonens brott mot dealen, och detta kära vänner är anledningen till att jag varvar alla mina vakna timmar med måsten och Scandic, med Scandic i topp (strax efter mannen min...)