Dagen då verkligheten smög sig fram...

Den här veckan kan man säga att verkligheten kommit ikapp mig, jag har insett att jag snart tar min examen. Vilket oundvikligen leder till att jag inte har nåt planerat för resten av livet (tack och lov). Men jag kanske borde börja ta mig en funderare så att jag har nåt att pyssla med åtminstone i höst. Jobba timmar på Scandic är ju ett alternativ men inget man blir rik på, och fram för allt inget som det behövs tre års högskoleutbildning för att klara av.
Det sägs att erkänna att man har problem är ett steg i rätt riktning, och det är väl ungefär där jag är nu. Så nästa steg är kanske att arbeta fram en plan för hur jag ska gå till väga. Och om det finns någon som vill skriva mitt personliga brev så är ni varmt välkomna med bidrag. Jag vill dock inte ha nåt tjafs om många bollar i luften, tycker om att arbeta med människor och så vidare...