Det börjar bli dags nu...

Tror att jag har passerat gränsen nu, gränsen för hur mycket vinter jag vill ha. Min skotertokiga lillebror säger förmodligen att vintern knappt har börjat, men jag är svår att argumentera emot nu. Sommar skulle vara helt underbart nu. Att få vara så där spontan som man bara kan vara då det är sommar, av någon anledning behövs det inte lika mycket planering då som annars. Det är bara att hitta på de galenskaper man känner för och oftast får man även sällskap i dem. Men som det ser ut nu så är det kanske ett tag kvar ändå. Det är då jag inser vilken tur det är att jag har saker att drömma tillbaka till (En helg i Valsjöbyn, kvällen i Frösösportstuga, Storsjöyran, midsommar utanför Rossboll, inneboenden i kuppän, bland så mycket annat) och saker att se fram emot (Robbie Williams på Ullevi, bli sambo "på riktigt", Storsjöyran, en outnyttjad julklapp...) Som det ser ut kommer jag att klara av den här vintern också med allt vad den kommer att innebära...