Kanske inte bara en myt ändå...

Så är jag tillbaka igen efter en intensiv vecka hemma i norrlands djupa skogar. Så här i eftehand måste jag nog konstatera att det har varit mycket stress över allt som ska hinnas med men väldigt lite vettiga saker gjorda. Tror att hela veckan lätt kan sammanfattas med två ord, mat och social. Mitt i allt detta virrvarr av släkt, potatis och en och annan vinflaska så tänkte jag
utföra ett uppdrag, hörde att nya bilder på Storsjöodjuret Birger önskades, och som jag letade. Det var backe upp och backe ner, in i mörkret, en titt i sjön men det var ekande tomt. Men nu då jag sitter här med ett tomt (trodde jag...) facit i hand upptäcker jag att det ändå är något som fastnat på kamerlinsen. Inget som är identifierat än, men det finns hopp om odjuret därute...