Det är nånting som avslöjar...

Det är visst lucia idag, det märks inte. Hade jag inte vetat om det hade jag inte fattat att det var nåt särkilt med idag. Julstämningen är som bortblåst, har ett litet hopp om att den ska infinna sig under morgondagen då rimstuga och glögg med Radio K står på programmet. Men det är ändå nånting i kroppen som skvallrar om att det börjar dra ihop sig. Dra ihop sig att få åka hem och hitta på nya galenskaper med mina gamla galningar. Dra ihop sig att packa ner mitt rum i en kartong (ska dock vara så under endast en begränsad tid) Dra ihop sig för att komma hem till en säng, där jag vet att jag kan sova bort massa tid. Dra ihop sig för att åka hem och uppenbarligenfira jul med alla som gömmer sig där hemma, i norrlands mörka skogar. Det som avslöjar allt, sä känslan av att det är dags nu. Tid för att göra allt jag inte gjort på väldigt länge...