Helgens underhållning...

... stod helt klart mina underbara tjejer hemma i Östersund för. Det började med att telefonen ringde väldigt oskyldigt där på lördagkvällen, men ljudet när jag svarade avslöjade annat. Helt plötsligt pratade jag med en hög galningar som kanske var en aning (över)förfriskade. De sjöng, läs skrålade, alla sånger vi nånsin sjungit tillsammans. Trodde ett tag att högtalaren på telefonen skulle spricka. Men så kom den stora finalen, Jonny framfördes av alla inblandade på bägge ändar av tråden. Är det konstigt att man längtar hem ibland?