Allt går ihop...

När behovet av sol och värme stillats lite och ersatts av längtan efter filtar, mörka kvällar och tända ljus då kommer solen tillbaka och gör mig förvirrad. Det är kallt som attan på morgonen då kläderna ska väljas, varmare, rent av sommarhett då man ska gå hem. Och inte en enda dag denna vecka har valet känts helt rätt, kanske för att man vet att det inte står helt rätt till. Att dessutom bara få uppleva värmen just den tiden man går hem från skolan och senare är kanske inte heller det bästa. Men jag klagar absolut inte, grubblar bara lite. En annan ljuspunkt i det tilltagande höstmörkret är att delar av min blonda armé kan vara på intågande, även om framförhållningen är stor är det ändå giltigt att börja längta redan nu.
Annars analyseras det artiklar till det yttersta, lite väl djupt ibland kanske, men det engelska språket sätter sina gränser till inlämning, på gott och ont.
Men nu när tillfälle finns ska jag ta min Anders med mig ut i solen, svårslaget!